Seriepodcasten

Inlägg taggade “Mike Mignola

Högen måste vara tokig!

prempa-crew-mindre

V – h: Anders, Anton, Sneaky Daria och Freddie.

Vad är det som händer? Inget nytt avsnitt idag heller! Firar högengänget även den ortodoxa påsken? Eller är det så att Högenfamiljen upplever tung deadlinehets som lämnar lite tid till såväl läsning som samtal om serier?

Frågorna hopar sig och svaren får ni vänta på. Under tiden kan ni läsa ett smakprov ur månadens Previewstips som återfinnes nedan.

ANDERS TILL ANTON

black-lightning-hong-kong-phooey-special-1

Black Lightning/Hong Kong Phooey Special # 1 tror jag kan vara något för Anton. Särskilt då Bryan Hills manus tolkas av inga mindre än Denys Cowan och Bill Sienkewicz. En bra kombination som omslaget indikerar! OBS! Hong Kong Phooey heter Karate-Klanten på svenska. Bara en sådan sak!

ANDERS TILL FREDDIE

Thor Mike del Mundo

Freddie höll Weirdworld av Jason Aaron och Mike del Mundo för en av de mest intressanta serierna under Secret Wars-sommaren 2015. Av den anledning tänker jag att det senaste kapitlet i Thor-sagan som återförenar skaparna kan vara något för honom.

ANDERS TILL ANDERS

The League The Tempest

De senaste delarna må ha varit lite ojämna. Men jag är likväl mycket förväntansfull nu när Alan Moore och Kevin O’Neill ska avsluta The League of Extraordinary Gentlemen.

BUBBLARE

THE SENTRY LEMIRE HITCH

Det mesta Jeff Lemire skrivit har som bekant varit högintressant. Han har en osviklig förmåga att få även de mest slitna superhjälteklichéerna att kännas roliga igen. Så klart att man spetsar öronen när han och Kim Jacinto ska ta sig an en för mig tidigare okänd Marvelfigur. Omslaget ovan av Bryan Hitch.

Vinegar Teeth.jpg

Ni som lyssnade på avsnitt # 312: Black, Black, Dark vet att serien The Black Sinister (av Kaare Andrews och Troy Nixey) gav mersmak. Löftet om mer galna våldsamheter från Nixey gör även Vinegar Teeth till ett måste!

Body Count

En del av mig vet att jag förmodligen aldrig kommer hitta min inre tortuga igen. Likväl blir jag frestad av nyheten att Top Shelf ska släppa den här 90-talsrökaren signerad Kevin Eastman och Simon Bisley.

Nocturnals Anniversary Art Book

Hemma hos mig är det Halloween varje dag så givetvis har jag älskat Dan Breretons Nocturnals sedan första gången mina ögon föll på ett nummer inne på Prisfyndet i Uppsala. Till den här hyllningsboken har tecknare som Art Adams, Mike MignolaBill Sienkewicz och många, många fler bidragit. Intäkterna går dessutom till The Hero Initiative.

Guardians-of-the-Louvre-by-Jiro-Taniguchi

Det har gått lite mer än ett år sedan vi förlorade Jiro Taniguchi. Trots att den fått blandade recensioner är det här en av hans böcker jag är intresserad av att kolla in när den listas som en del av Previews Manga Month. Taniguchis verk ingår i det världskända Parismuséets pågående serie där olika tecknare tolkar sina intryck av stället och släpptes ursprungligen 2014.

/Anders.

Annonser

Hög av Serier #309 – Snart på en skärm framför dig

Det blir tema ”kommer snart som teveserie” där Freddie läst Chilling Adventure of Sabrina av Robert Hack och Roberto Aguirre-Sacasa och Anders har läst The World of Krypton av John Byrne och Mike Mignola. Anders dubbeldoppar i Mignola-burken med Jenny Finn som denne gjorde tillsammans med Troy Nixey och Farel Dalrymple. Anton har läst två auteur-verk, Sunstone av Stjepan Šejić och The Story of My Tits av Jennifer Hayden.
Ladda ner: Snart på en skärm framför dig
Storlek: 47 Mb
Speltid:
52 min
Medverkande: Anton Bjurvald, Anders Lundgren, Freddie Kaplan

Högens julkalender 2017 lucka 21: Omistliga omslag 2017

Vad vore en julkalender utan Omistliga omslag? Här kommer ett knippe av redaktionens favoriter från 2017, kurerade av Anton som tar allt ansvar för att David Rubín dyker upp två gånger på listan. Varsågoda!

Aliens Dead Orbit #1 – James Stokoe

All-Star Batman #13 – Rafael Albuquerque

Baltimore Red Kingdom #1 – Ben Stenbeck

Batman/The Shadow #1 – Riley Rossmo

Black Bolt #1 – Christian Ward

Blood Shot Reborn – Renato Guedes

Britannia: We Who Are About to Die #4 – Leif Jones

Bug! The Adventures of Forager #2 – Mike & Laura Allred

Bullseye #4 – Dave Johnson

By Chance or Providence – Becky Cloonan

Darkseid Special #1 – Chris Burnham

DC Bombshells #72 – Laura Braga

Dragon Age Knight Errant #2 – Sachin Teng

Ether #3 – David Rubín

Godshaper #3 – Jonas Goonface

Hellboy Krampusnacht – Adam Hughes

Jenny Finn – Mike Mignola

Kid Lobotomy – Frank Quitely

Like Cage #3 – Rahzzah

Moon Knight #10 – Greg Smallwood

My Favorite Thing is Monsters – Emil Ferris

Nick Fury #5 – ACO

Paper Girls #14 – Cliff Chiang

Rumble #1 – David Rubín

Slam the next jam – Veronica Fish

Tales from the Age of the Cobra – Enrique Fernandez

The Old Guard #5 – Leandro Fernandez

The Shaolin Cowboy: Reign #2 – Geoff Darrow

War of the Planet of the Apes – Mikhail Borulko

X-men Grand Design – Ed Piskor


Högens julkalender 2017 lucka 20: En sjöman fruktar havets våg, eller hur ska tiden räcka till?

Att summera ett serieår är inte alltid lätt. Under december har jag konsumerat årsbästalistor tills jag storknat och rådbråkat hjärnan för att gräva fram hågkomster. Har till sist landat i att det är en evinnerlig tur att jag skriver ner i princip allt i almanackan. Med tanke på att läsning är vad jag viger merparten av min vakna tid åt hinner det bli en del under 365 dagar. Ändå växer högarna av oläst material i hemmet kontinuerligt. Och detta trots att såväl självbevarelsedrift (hyllutrymmet är slut) som ekonomi sätter gränser för inköpen. Årsbästalistorna ger vid handen att det finns mycket kvar att upptäcka. Och nota bene, den här diskussionen har enbart cirklat runt det avgränsade fältet serier. Har mer än ett flyktigt intresse för sådana där böcker utan bilder också. ”How I wish that there were more than twentyfour hours in a day/Even if there were forty more I wouldn’t sleep a minute away,” som Kungen sjöng en gång. Och nej, det är inte spel och dobbel jag skulle lägga eventuell extratid på. Ifall någon nu undrade.

HB Silent Sea

En serie som jag faktiskt läste och imponerades av men närapå glömt bort under summerandet är Hellboyalbumet ovan. Mitt favorithörn av serievärlden är som de flesta av Högens lyssnare känner till det som Mignola står bakom. 2017 har det gett upphov till både högvattenmärken såsom att Ben Stenbeck besökte Sverige i samband med Stockholms internationella seriefestival. Vi fick också se den hittills bästa Lobster Johnsonserien. Tyvärr fick vi också ett par rätt mediokra tillskott på spin offsidan. Icke att förglömma är även ett par triumfer på ett rent personligt plan.

Hellboy: Into the Silent Sea visar att det finns en poäng i att Mignola fortsätter återbesöka tidigare bristfälligt utforskade delar av Big Reds liv. Det finns många historier kvar och den salta spökhistoria han och Gary Gianni levererade i april hör till de mest vördnadsbjudande bidragen på länge. Gianni kanaliserar sin inre Gustave Doré när episoden då Hellboy vaknade upp på ett hemsökt skepp återberättas. Mignola är på sitt bästa Samuel Taylor-Coleridge/Herman Melville/William Hope-Hodgson-humör. Och det blir i kombination väldigt mysigt.

Doré GIanni

Dorés illustration från”The Rime of the Ancient Mariner” till vänster. Giannis replik till höger. Tack till Multiversity för bilden.

Det är lysande serier som den här jag får återvända till när mitt tålamod tryter av att ha läst någon av Chris Roberson bidrag till Mignolakanon. Dessvärre har Roberson fått huvudansvaret för de löpande sidoprojekten sedan en tid tillbaka. Hans bidrag i form av manus till exempelvis Hellboy and the B.P.R.D. lämnar tyvärr mycket övrigt att önska. Tonen som anläggs ger mig känslan att han tror sig skriva berättelser som utspelar sig i samma universum som filmerna om Hellboy. Hur mycket jag än uppskattar vad Guillermo del Toro åstadkom så är de helt separata från serierna, och ska så förbli. Rise of the Black Flame och precis påbörjade Rasputin: The Voice of the Dragon för med sitt grävande i bifigurers ursprung tyvärr in Hellboyserierna på lite samma territorium som en viss omdebatterad prequeltrilogi. För att återigen dra till med en filmanalogi. Bildmässigt klaffar min estetik inte heller med vare sig Christopher Mitten eller Brian Churrilla. Men i bästa fall kommer nya tecknare få mig att glömma dessa felsteg. Adam Hughes bilder från Hellboy: Krampusnacht som släpps idag ser exempelvis mycket lovande ut.

BPRD The Devil You Know 3

Ovanstående tidning med sitt briljanta omslag av Duncan Fegredo får symbolisera de personliga triumfer som nämndes inledningsvis. I den publicerades nämligen min rapport från världens främsta Lovecraftfestival, Necronomicon Providence som gick av stapeln 17 – 20 augusti. På vårkanten blev jag varse om att man från festivalens sida efterlyste bidrag till den akademiska delen: The Dr. Henry Armitage Memorial Scholarship Symposium of new Weird Fiction and Lovecraft-related research – PUST! Emedan jag redan skrivit en del om Lovecraft och Mignola i mina bidrag till Sequart Organisations kommande bok The Mignolaverse: Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola (enligt uppgift ska den släppas vilken dag som helst…) kändes detta som en utmaning som måste antas. Sagt och gjort skrev jag i princip helt om en av mina texter och skickade in. ”Arcane Knowledge, Masked Men and Puppets: Filmic and Literary influences on some works of Mike Mignola” blev ”Mike Mignola and The Lovecraft Circle – Inspiration and World Sharing”. Till min oförställda glädje välkomnades essän. Ni kan se ett par minuter av föreläsning jag sedermera höll i Lovecrafts hemstad om ni följer länken här. Tack till Viktoria Laeben-Rosén som filmade.

Hellboy in Hell

Årets snyggaste utgåva ser ut på det här sättet. Utöver att den innehåller några av de bästa Hellboyserierna någonsin i stort format och vackert tryck så får man uppemot 70 sidor skissboksmaterial. När man håller en tecknares bildberättande så högt som jag gör Mignolas, finns det få saker som slår att riktigt gå på djupet via sida upp och sida ner med detaljstudier av skorstenar, trasiga skulpturer, träd och demoner. Att jag sedan kunde köpa boken och direkt få den signerad av mästaren själv på Art Bubble Copenhagen ökar givetvis affektionsvärdet. Införskaffa den ni också och fira Hellboys födelsedag 23 december med att läsa detta mästerverk! /Anders L.

 

 


Högens julkalender 2017 lucka 17: The secret ingredient is pulp!

Om man i likhet med undertecknad uppskattar hjältar och historier med rötterna i 30-talets näringsrika pulpmylla har det funnits mycket att glädjas åt under året som snart passerat. Jag skrev exempelvis i min åttonde lucka om hur Arcudi och Zonjic förde Lobster Johnson till nya höjder med serien The Pirate’s Ghost. En annan författare som tidigare bidragit till figuren är Thomas E. Sniegoski. Romanen The Satan Factory, där The Lobster tampas med en skrupelfri läkare som tar hjälp av mexikansk magi för att transformera folk till monster, kom ut 2009. I år samarbetade Sniegoski med Mike Mignola i skapandet av en ny karaktär som presenterades i boken Grim Death and Bill the Electrocuted Criminal (recenserad i avsnitt 274). På gott och ont går Sniegoski här verkligen in för att återskapa känslan i 30-talets kiosklitteratur, trots att långtifrån alla dess inslag åldrats särskilt väl. Resultatet blir en rätt ojämn bok som lyfter tack vare riktigt snygga illustrationer av Mignola.

Grimm
Med tanke på hur det brukar gå när denne man är inblandad i romaner ska det bli intressant att se om även Grim Death dyker upp i serieform framöver. I likhet med The Lobster är figuren stort tack skyldig föregångare som The Spider och The Shadow. Sistnämnde hjälte bor alltjämt rättighetsmässigt hos Dynamite Entertainment och de har i ärlighetens namn inte förvaltat honom särskilt väl. Med undantag för Garth Ennis och Aaron Campbell (som låg bakom The Shadow Vol. 1: The Fires of Creation), har de inblandade skaparna (däribland Sniegoski) verkat ganska nöjda med att upprepa scenarier vi sett många gånger förut. Den känslan erfors även under läsningen av årets stora pulp cross over Batman/The Shadow. Manuset av Scott Snyder och Steve Orlando lämnade en del övrigt att önska tyvärr. I gengäld introducerade serien mig till Riley Rossmo, en tecknare jag kommer hålla ögonen på framöver. Kolla in det snygga omslaget nedan så förstår ni varför!

Batman The Shadow
Allt klaffar däremot i i Tarantula, en svavelosande pulpsmäll signerad Fabian Rangel Jr, Alexis Ziritt och Evelyn Rangel (recension i avsnitt 299). Berättelsen om den titulära hjältinnan och hennes kamp mot korrupta politiker lierade med demoniska krafter som agerar lokalt men tänker globalt är så visuellt anslående att jag under läsningen kom på mig själv med att sitta och gapa i minuter åt enskilda uppslag. Kombinationen stenhård action, psykedeliskt bildberättande och referenshumor träffar helt rätt. Jag skulle lätta kunna gå igenom sida för sida med annotationer. Men då tid och utrymme börjar tryta nöjer vi oss med konstaterandet att sällan har det varit så kul att se sammanblandningen av saker som Judex, Pablo Escobar, mexikanska brottarfilmer och Batman.

AD.6X9.TARANTULACover.indd

Pulp av mer klassiskt snitt bjöd oss Francesco Francavilla på i Black Beetle: Kara Böcek. För er vars turkiska är lite rostig kan jag berätta att Francavilla går full ”New York, New York” på sina läsare då det helt enkelt betyder svart skalbagge. Ursprungligen publicerades detta toppraffel om kaos i Konstantinopel som fortsättningsberättelse i Dark Horse Presents # 28 – 32. Formatet med kapitel på cirka fem sidor är perfekt. Historien rullar obönhörligt framåt som en väloljad cliff hangermaskin. Francavillas känsla för fascinerande sidupplägg och filmiska effekter som hämtade från någon Republic-följetong blir stadigt bättre. Hoppas innerligt att väntan på den sedan länge utlovade Necrologue inte blir alltför lång!

BB Kara Böcek
Och högens lyssnare behöver väl knappast påminnas om att Kill or Be Killed alltjämt är en av de bästa nu pågående serierna? Vigilantetemat i kombination med de lättklädda och demoniska magasinsillustrationerna huvudpersonens far levde och dog av (det är komplicerat, läs serien!) är förkrossande bra. För att återigen citera Ed Brubaker: ”The secret ingredient is pulp!”
/ Anders L.

KillOrBeKilled_14-1


Högens julkalender 2017 lucka 13: Leicia

Sista gången för Leia…

Årets Lucialucka ägnas Carrie Fisher. En av Högens stora hjältinnor gick bort redan i mellandagarna under 2016 men hennes sista film Star Wars: The Last Jedi har premiär idag.

Carrie Fisher var stark, självständig och inspirerande i sin bristfällighet. Hon försökte aldrig vara perfekt och har erkänt att hon gjort misstag, var uppriktig kring kampen med mentala ohälsa och skämdes inte heller för att berätta om de fördelar hennes kändiskap givit henne. För oss är hon en självklar ljusbringare.

I samma anda vill vi också uppmärksamma Musikhjälpen 2017 och årets tema ”Barn är inte till salu”. Pengarna går till olika initiativ för att förhindra sexhandel med barn. Två av dessa vill vi ge extra uppmärksamhet, då de drivs av vänner till Högen; Rebellradions Robert Lindberg har en Tradera-auktion där högstbjudande får en Star Wars-poster tecknad och signerad av Mike Mignola samt Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons digitala insamlingsbössa där en lycklig deltagare blir intecknad i uppföljare till Vei.

Glad Lucia önskar Högen! Må era saffransbullar vara fluffiga, er glögg värmande och ert ljus skingra vintermörkret.


Högens julkalender 2017 lucka 8: You rock, Lobster!

Lobster-Johnson-The-Pirates-Ghost-1-cover
Utöver Hellboy så är The Lobster inte helt otippat min favorit bland Mignolas figurer. Sedan debuten i form av en back up i Hellboy: Box Full of Evil #1 (tecknat av Ryan Sook, augusti, 1999) har det blivit 31 nummer pulpaction av stadigt bättre märke. Värt att notera är att Mignola tecknat ett gäng omslag och affischer men aldrig en hel serie med karaktären. Och det enda han skrivit själv är debuten och första miniserien The Iron Prometheus (bild av Jason Armstrong, 2007/8). Så man kan i lika hög grad kalla The Lobster för en John Arcudi- och Tonci Zonjicfigur. De har skrivit respektive tecknat den skoningslöse hämnarens äventyr kontinuerligt sedan 2012. På vårkanten i år levererade de sitt i särklass starkaste samarbete hittills.

Lobster Johnson: The Pirate’s Ghost briljerar med ett manus som sätter huvudpersonernas relationer i starkt fokus. Den försiktigt spirande romansen mellan Cindy och Harry, med tanke på dåtidens ofta bigotta inställning en långtifrån okontroversiell sådan, är en av dem. The Lobster och resten av gänget är under tiden i färd med att knyta ihop lösa trådar som blev kvar när gangsterbossen Wald och hans consigliere Isog slapp undan för ett par år sedan. Sistnämnda duo är allt annat än såta vänner efter att ha häckat på Walds husbåt under alltför lång tid. Medan Wald gått i barndom och börjat ”prata” alltmer med låtsaskompisen och tillika piraten El Bogavante, har Isog finslipat en plan som en gång för alla ska eliminera huvudmotståndaren The Lobster. Givetvis leder iscensättandet av den till konfrontation där samtliga förhållanden sätts på hårda prov.

Zonjics karaktärsdesign är så fin att man känner en viss ruelse inför att The Lobster går som en slåttermaskin genom moståndarleden.

Zonjics karaktärsdesign är så fin att man känner en viss ruelse inför att The Lobster går som en slåttermaskin genom moståndarleden.

Det har varit en fröjd att under de senaste åren se hur Zonjic fortsatt finslipa sitt redan från början mycket starka bildberättande. Här sköter han även färgläggningen för första gången (på en Mignolatitel) och visar sig ha ett minst lika säkert handlag med den biten som någonsin Dave Stewart.  Se bara arbetet med ljus och kontraster på sidan ovan! Och jag är inte den förste som associerar till Herges Enhörningens hemliget under läsandet av scenerna där en alltmer verklighetsfrånvänd Wald drömmer sig bort till ”hedervärda” piratäventyr långt bort från en moraliskt allt grumligare vardag. Att tvivel eller samvetskval inte håller seriens huvudperson vaken om nätterna blir kristallklart under en  känslomässigt laddad slutkonfrontation mellan The Lobster och mannen han jagat under så många år. För vissa parter bör väl tilläggas, då vår hjälte uppenbarligen är totalt oberörd när han avrättar en nedbruten fiende inför dennes hustru. Det faktum att han på kuppen skadar andra psykiskt verkar inte bekomma denne rättvisans tjänare. På ett par rutor sopar Arcudi och Zonjic bort det nostalgiska skimmer som så ofta omger pulphjältar och skildringar av äldre tiders gangsters. Vilket ytterligare lyfter en redan fantastisk serie. Oerhört fint jobbat. Ni som hellre läser era serier i samlad form behöver inte vänta länge för att ta del av detta mästerverk. Albumet släpps lagom till Lucia i nästa vecka och ser då ut så här:

        /Anders L.