Seriepodcasten

Högens julkalender 2017 lucka 8: You rock, Lobster!

Lobster-Johnson-The-Pirates-Ghost-1-cover
Utöver Hellboy så är The Lobster inte helt otippat min favorit bland Mignolas figurer. Sedan debuten i form av en back up i Hellboy: Box Full of Evil #1 (tecknat av Ryan Sook, augusti, 1999) har det blivit 31 nummer pulpaction av stadigt bättre märke. Värt att notera är att Mignola tecknat ett gäng omslag och affischer men aldrig en hel serie med karaktären. Och det enda han skrivit själv är debuten och första miniserien The Iron Prometheus (bild av Jason Armstrong, 2007/8). Så man kan i lika hög grad kalla The Lobster för en John Arcudi- och Tonci Zonjicfigur. De har skrivit respektive tecknat den skoningslöse hämnarens äventyr kontinuerligt sedan 2012. På vårkanten i år levererade de sitt i särklass starkaste samarbete hittills.

Lobster Johnson: The Pirate’s Ghost briljerar med ett manus som sätter huvudpersonernas relationer i starkt fokus. Den försiktigt spirande romansen mellan Cindy och Harry, med tanke på dåtidens ofta bigotta inställning en långtifrån okontroversiell sådan, är en av dem. The Lobster och resten av gänget är under tiden i färd med att knyta ihop lösa trådar som blev kvar när gangsterbossen Wald och hans consigliere Isog slapp undan för ett par år sedan. Sistnämnda duo är allt annat än såta vänner efter att ha häckat på Walds husbåt under alltför lång tid. Medan Wald gått i barndom och börjat ”prata” alltmer med låtsaskompisen och tillika piraten El Bogavante, har Isog finslipat en plan som en gång för alla ska eliminera huvudmotståndaren The Lobster. Givetvis leder iscensättandet av den till konfrontation där samtliga förhållanden sätts på hårda prov.

Zonjics karaktärsdesign är så fin att man känner en viss ruelse inför att The Lobster går som en slåttermaskin genom moståndarleden.

Zonjics karaktärsdesign är så fin att man känner en viss ruelse inför att The Lobster går som en slåttermaskin genom moståndarleden.

Det har varit en fröjd att under de senaste åren se hur Zonjic fortsatt finslipa sitt redan från början mycket starka bildberättande. Här sköter han även färgläggningen för första gången (på en Mignolatitel) och visar sig ha ett minst lika säkert handlag med den biten som någonsin Dave Stewart.  Se bara arbetet med ljus och kontraster på sidan ovan! Och jag är inte den förste som associerar till Herges Enhörningens hemliget under läsandet av scenerna där en alltmer verklighetsfrånvänd Wald drömmer sig bort till ”hedervärda” piratäventyr långt bort från en moraliskt allt grumligare vardag. Att tvivel eller samvetskval inte håller seriens huvudperson vaken om nätterna blir kristallklart under en  känslomässigt laddad slutkonfrontation mellan The Lobster och mannen han jagat under så många år. För vissa parter bör väl tilläggas, då vår hjälte uppenbarligen är totalt oberörd när han avrättar en nedbruten fiende inför dennes hustru. Det faktum att han på kuppen skadar andra psykiskt verkar inte bekomma denne rättvisans tjänare. På ett par rutor sopar Arcudi och Zonjic bort det nostalgiska skimmer som så ofta omger pulphjältar och skildringar av äldre tiders gangsters. Vilket ytterligare lyfter en redan fantastisk serie. Oerhört fint jobbat. Ni som hellre läser era serier i samlad form behöver inte vänta länge för att ta del av detta mästerverk. Albumet släpps lagom till Lucia i nästa vecka och ser då ut så här:

        /Anders L.

Annonser

2 svar

  1. Ping: Högens julkalender 2017 lucka 17: The secret ingredient is pulp! | Hög av Serier

  2. Ping: Högens julkalender 2017 lucka 20: En sjöman fruktar havets våg, eller hur ska tiden räcka till? | Hög av Serier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s