Seriepodcasten

Inlägg taggade “Alan Moore

Högens julkalender 2018 lucka 2

DitkoVi förlorade tidigare i år en av de bästa som någonsin satt penna till papper när Stephen John Ditko gick ur tiden 29 juni. Känns därför bitterljuvt att våra lyssnare har kunnat delta i högtidlighållandet av hans liv och verk sedan förra årets julavsnitt som sparkade igång ett sporadiskt årslångt firande av hjältens 90 årsdag som inföll 2 november 2017.

Ditkos första omslag

Ditkos första omslag publicerat i februari 1954.

I dessa dagar är Ditko mest ihågkommen för att ha skapat Spider-Man och Doctor Strange åt Marvel (med omdebatterade nivåer av input från Stan Lee), men under en karriär som sträckte sig från tidigt 50-tal fram till nu gjorde han givetvis så mycket mer. Från bidrag till skräck- och science fictionantologier över hyllade sejourer i superhjältegenren till de senaste årtiondenas mycket personliga och ofta filosofibaserade serier är det sammantaget en monumental katalog av verk. Med bilder som effektivt frammanar karaktärers förhöjda känslotillstånd och tar läsaren med till andra dimensioner gör en Ditkoserie alltid starka avtryck, även när manus lämnar en del övrigt att önska. Det finns alltid något tankeväckande i hans finess gällande spensliga karaktärer och geometriska figurer.

Ditko Doctor Strange

En av de rutor från Doctor Strange som fick delar av läsekretsen övertygad om att Ditko tog hallucinogener.

Genom valet att hålla sig borta från offentligheten sedan slutet av 60-talet och låta teckningarna tala för sig själva har Ditko uppnått såväl en mytisk status som serievärldens svar på J. D. Salinger (The Catcher in the Rye med mera) men också fått sin beskärda del av kritik. Mycket av den har byggt på att Ditko satt en ära i att aldrig kompromissa och ofta låta sina figurer bli språkrör för Ayn Randsk objektivism. Den delen av hans skapande kom till sitt mest underhållande uttryck i figuren Mr. A som härnedan besjungs av ingen mindre än Alan Moore:

Ditko Mr. A

För den som vill ta sig an denne gigants verk är det numer bara plånbok och hyllutrymme som sätter gränser. Det mesta finns i tryck. Tidiga serier har Fantagraphics gjort tillgängliga i vackert inbundna volymerna The Steve Ditko Archives. För den som vill lägga vantarna på klassiska superhjälteserier rekommenderas Marvel Visionaries: Steve Ditko, DC Archive Editions: The Action Heroes, The Steve Ditko Omnibus eller The Creeper by Steve Ditko. Vill man ta del av Ditkos mest personliga verk får man söka sig till small press-utgåvorna han publicerade med Robin Snyder (tidigare redaktör för Charlton, Archie och Renegade Comics). Det är en rik källa att ösa ur för den som vill ge sig hän åt ett av 1900-talets mest intressanta konstnärskap. En bra introduktion är den fina dokumentär Jonathan Ross producerade 2007 (som Moorelåten ovan är hämtad ur):

 

Vila i frid Ditko!

Ditko The Creeper

The Creeper visar att den skrattar bäst som skrattar sist!

 

 

 

Annonser

Högen måste vara tokig!

prempa-crew-mindre

V – h: Anders, Anton, Sneaky Daria och Freddie.

Vad är det som händer? Inget nytt avsnitt idag heller! Firar högengänget även den ortodoxa påsken? Eller är det så att Högenfamiljen upplever tung deadlinehets som lämnar lite tid till såväl läsning som samtal om serier?

Frågorna hopar sig och svaren får ni vänta på. Under tiden kan ni läsa ett smakprov ur månadens Previewstips som återfinnes nedan.

ANDERS TILL ANTON

black-lightning-hong-kong-phooey-special-1

Black Lightning/Hong Kong Phooey Special # 1 tror jag kan vara något för Anton. Särskilt då Bryan Hills manus tolkas av inga mindre än Denys Cowan och Bill Sienkewicz. En bra kombination som omslaget indikerar! OBS! Hong Kong Phooey heter Karate-Klanten på svenska. Bara en sådan sak!

ANDERS TILL FREDDIE

Thor Mike del Mundo

Freddie höll Weirdworld av Jason Aaron och Mike del Mundo för en av de mest intressanta serierna under Secret Wars-sommaren 2015. Av den anledning tänker jag att det senaste kapitlet i Thor-sagan som återförenar skaparna kan vara något för honom.

ANDERS TILL ANDERS

The League The Tempest

De senaste delarna må ha varit lite ojämna. Men jag är likväl mycket förväntansfull nu när Alan Moore och Kevin O’Neill ska avsluta The League of Extraordinary Gentlemen.

BUBBLARE

THE SENTRY LEMIRE HITCH

Det mesta Jeff Lemire skrivit har som bekant varit högintressant. Han har en osviklig förmåga att få även de mest slitna superhjälteklichéerna att kännas roliga igen. Så klart att man spetsar öronen när han och Kim Jacinto ska ta sig an en för mig tidigare okänd Marvelfigur. Omslaget ovan av Bryan Hitch.

Vinegar Teeth.jpg

Ni som lyssnade på avsnitt # 312: Black, Black, Dark vet att serien The Black Sinister (av Kaare Andrews och Troy Nixey) gav mersmak. Löftet om mer galna våldsamheter från Nixey gör även Vinegar Teeth till ett måste!

Body Count

En del av mig vet att jag förmodligen aldrig kommer hitta min inre tortuga igen. Likväl blir jag frestad av nyheten att Top Shelf ska släppa den här 90-talsrökaren signerad Kevin Eastman och Simon Bisley.

Nocturnals Anniversary Art Book

Hemma hos mig är det Halloween varje dag så givetvis har jag älskat Dan Breretons Nocturnals sedan första gången mina ögon föll på ett nummer inne på Prisfyndet i Uppsala. Till den här hyllningsboken har tecknare som Art Adams, Mike MignolaBill Sienkewicz och många, många fler bidragit. Intäkterna går dessutom till The Hero Initiative.

Guardians-of-the-Louvre-by-Jiro-Taniguchi

Det har gått lite mer än ett år sedan vi förlorade Jiro Taniguchi. Trots att den fått blandade recensioner är det här en av hans böcker jag är intresserad av att kolla in när den listas som en del av Previews Manga Month. Taniguchis verk ingår i det världskända Parismuséets pågående serie där olika tecknare tolkar sina intryck av stället och släpptes ursprungligen 2014.

/Anders.


Hög av Serier #250 – Batman vs Robin Live!

Batman vs Robin Live!
Vi firar avsnitt 250 med ett live-avsnitt från källaren på Queens Head Drottningatan där Anders och Freddie tampas om titeln som Batman eller Robin, med gästspel och quizdeltagande från vår hovtecknare Daria Morgendaufer!
Ladda ner: Batman vs Robin Live!
Storlek: 65 Mb
Speltid:
74 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Fredde Kaplan, Daria Morgendaufer

Högens julkalender lucka #16:Ett hårt år med Alan Moore

De senaste åren har mästaren från Northampton mest hörts av i samband med rätt ojämna album som bygger vidare på The League of Extraordinary Gentlemen, intervjuer om skrivandet av den bibeltjocka (en miljon ord!) romanen Jerusalem som väntas 2016 och extremt märkliga uttalanden där han med emfas distanserar sig från serievärlden. Sammantaget väckte detta frågan om vi inte skulle få se något mer av tyngd från denne man? Att vila på gamla lagrar går som bekant inte hur länge som helst även om man skrivit några av de mest omdiskuterade serierna någonsin. Som Mooreläsare sedan snart 30 år blev jag mycket nöjd över att han 2015 stod bakom inte en utan två serier som faktiskt är riktigt bra.

crossed100-vol1-tpb
1. Anton har som bekant utnämnt Garth Ennis och Jacen Burrows ursprungliga Crossed till en antifavorit på grund av dess totala hopplöshet. Har full förståelse att överlevnadsskräck där hotet kommer från bindgalna sexualsadister, samt i vanlig ond ordning andra desperata och/eller vedervärdiga människor inte passar alla. Och merparten av de otaliga uppföljarna med sitt extremt puerila ultravåld skulle jag inte ta i med tång. Men Moore är som bekant en person med förmågan att kunna göra något intressant även av sunkiga utgångspunkter. Hans arbete på ett par Rob Liefeldfigurer under 90-talet är ett exempel. Crossed Plus One Hundred äger som titeln antyder rum hundra år efter att det ursprungliga utbrottet av mordiskt vansinne, kallat ”The Surprise” i serien, reducerade mänskligheten till antingen potentiella offer eller förövare, The Crossed. Den mänskliga civilisationen håller så sakteliga på att återhämta sig i form av små samhällen med viss kontakt sinsemellan. Historien har gått förlorad i kaoset som följde på massdöden. Människors kommunikation har förändrats grundligt och det är mycket den gestaltningen som lyfter berättelsen om arkivarien Future Taylor och hennes kamp för överlevnad. Kort sagt är det ett imponerande språkligt hantverk och alla som uppskattade repliker i stil med ”McFeasting in Valhalla” i Mad Max: Fury Road kommer nog nicka instämmande. Men även den fasaväckande stegringen av konflikten mellan The Crossed och spillrorna av mänskligheten är väldigt snyggt uppbyggd. En klump i magen uppträder rätt ofta och tack vare upplägget blir historien nästan värre vid en omläsning då man vet vad som komma skall. Att kvalitén är Moores förtjänst märks när serien med nummer sju togs över av Simon Spurrier och Fernando Heinz och det hela föll rejält.

Crossed Graceland

The King has definitely left the building! Graceland till höger.

Gabriel Andrade ritar verkligen stoppningen ur såväl våldsscener som återgivningen av mer eller mindre välkända miljöer i krackelerat tillstånd. Ni vet hur merparten av världen röt i mot Daesh först när bilder på hur rövarbandet gladeligen plundrade Palmyra läckte ut på nätet? Skam sägandes har jag en likartad reaktion på den här serien. Det dör folk till höger och vänster. Scenerna av depraverat beteende är legio. Ändå blev jag som mest chockad när Elvis Presleys bostad brandsaneras mot slutet av nummer två!

Providence01-Portrait
2. Moore har hämtat inspiration från H.P. Lovecraft under stora delar av sin karriär. Tydligast blev detta i novellen ”The Courtyard”, sedermera publicerad i serieform med manus av Anthony Johnson och bilder av Jacen Burrows. Sistnämnde tecknade även uppföljaren Neonomicon och den nu pågående Providence vars sjätte nummer (av tolv) släpptes i slutet av november. De två första serierna vidareutvecklade Lovecrafts skräck och placerade den i vår samtid. Även här har språket stor betydelse. Merparten av personerna i serien må tala vanlig engelska, men namnen på de ökänt svåruttalade gudar och företeelser som befolkar Cthulhumytologin framställs som en drog eller ett virus vilket transformerar den det kommer i kontakt med. Tredje serien är förlagd till 1919, i de miljöer Lovecraft hämtade sin inspiration ifrån och med ett persongalleri så när som på namnen är tagna direkt från hans noveller. Risken att det hela ska slå över i den referensmani som sänkt delar av The League of Extraordinary Gentlemen är förstås överhängande, men så här långt har Moore mestadels hållit balansen och låtit de egna infallsvinklarna dominera. Att sex inte förekommer i Lovecrafts egna historier annat än som en undertext har fått vissa skribenter att se ämnet som det viktigaste att diskutera runt författaren. Det är förstås upp till enskilda skribenter, men jag tänker mer att det beror på att karlen av allt att döma helt enkelt var föga intresserad. I Providence får sexualiteten hur som helst ändå en framträdande roll. Huvudpersonen Robert Black är en bisexuell man av judisk härkomst, ett val Moore gjorde då det skulle inbjuda till en diskussion runt de mer problematiska sidorna av en del saker Lovecraft uttryckte såväl privat som i sina texter. Rasism och andra typer av fördomar problematiseras flitigt i serien under det att Black ger sig ut på jakt efter vad han tror ska vara ett metaforiskt ockult Amerika, stoff till en planerad roman, men finner saker som är långt mer fysiskt påtagliga. Den flitige Lovecraftläsaren kommer känna väl igen sig, andra får kanske söka upp de vidlyftiga notapparater som finns tillgängliga på nätet för att utröna bakgrunden till allt som flimrar förbi.
burrows-providence-6
Berättelsen i sig har dock i min lätt hemmablinda mening tillräcklig bärkraft för att kunna avnjutas i egen rätt. Sagt med visst förbehåll då det är fruktansvärda saker som avhandlas. Detta är Lovecraft utan det nostalgiska, rollspelsinfluerade skimmer som många omger historierna med. Var nära att skriva ofiltrerad Lovecraft, men givetvis är allt uppbyggt runt Moores syn på författaren och hans verk. De som är kritiskt sinnade kommer definitivt inte känna någon anledning till att revidera sin uppfattning om respektive skapare efter detta. Utan att avslöja alltför mycket så bör det vara känt att den på magisk väg genomförda våldtäkten i nummer sex fick denne läsare att känna sig ganska smutsig. Men så här halvvägs igenom serien är jag hopplöst fast och måste läsa vidare. Återkommer i frågan.

//Anders L.


Hög av Serier #195 – Våghalsar

Våghalsar
Daredevil för (nästan hela slanten) när vi pratar Netflix-serien och tipsar om bra Daredevil-läsning för den som vill ha en större dos advokataction. Men vi pratar också om Frank Chos inte helt genomtänkta Manara-hyllning, en kommande Blixt Gordon-rulle i händerna på Matthew Vaughn och en massa annat. Det blir bland annat Nixon’s Pals av Joe Casey och Chris Burnham samt Alan Moore och Kevin O’Neills Nemo: River of Ghosts
Ladda ner: Våghalsar
Storlek: 37 Mb
Speltid:
54 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald

Hög av Serier #194 – Dödlig vits

poster194
Det blir närläsning av Alan Moore och Brian Bollands The Killing Joke i veckans samrecension. Men vi tittar även närmare på teveserien Powers samt den animerade långfilmen Asterix och Gudarnas Hemvist. Det blir även John Carter: Warlord of Mars av Rod Rodolfo och Robert Place Napton samt actionhyllningen Sexcastle av Kyle Starks.
Ladda ner: Special K
Storlek: 37 Mb
Speltid:
54 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald

Hög av Serier #188 – Seriestjärnornas Krig

Seriestjärnornas Krig
Veckans avsnitt är en rejäl genomgång av de serier som sprungit ur Stjärnornas Krig-hexalogin. Vi pratar Marvels ursprungsutgivning, den långa och mycket uppskattade tid då Dark Horse gav ut serier baserade på Lucas mästerverk samt Marvels nya era. Med oss i studion är Robert Lindberg från Star Wars-programmet Rebellradion.
Ladda ner: Seriestjärnornas Krig
Storlek: 98 Mb
Speltid:
83 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Robert Lindberg