What the hell is Freddie doing drinking in L.A.?
Kära lyssnare. Ni fick två avsnitt i förra veckan vilket vi på Högen hoppas ska vara liten kompensation för att denna måndag endast ger er en trave Previewstips. Vår ständige globetrotter Freddie Kaplan befinner sig i Los Angeles sedan ett par dagar tillbaka vilket försvårat reguljär inspelning. I gengäld har vi förstås en rejäl rapport från änglarnas stad att vänta oss inom kort.
Men nog med detta orerande! Här kommer maj månads Previewstips.
Anders till Anton:
I åratal har Anders stått till synes oomkullrunkelig på Högens kinkmeistertron tack vare bland annat väl avvägda investeringar i japanska fetischböcker och ett återkommande tjat om rödhättor. På senare tid har dock Anton börjat läsa BDSM-titlar som Stjepan Šejićs Sunstone vilket sätter saker i ett lite annat ljus. Därför känner jag att Mirka Andolfos Unnatural, där normernas skavande börjar sätta sina spår hos grisflickan Leslie och göra hennes tillvaro i ett framtida totalitärt samhälle alltmer påfrestande. Givetvis slår Anton till på specialomslaget av Milo Manara i hopp om att moralens väktare inte hinner förbjuda det innan sändningen går ut. Apropå totalitära samhällen.
Anders till Freddie:
Freddies kärlek till framförallt manga om matlagning är ju mångomvittnad. Och hela Högen slöt som bekant upp bakom Get Jiro!, kändiskocken Anthony Bourdains lyckade debut som manusförfattare. Att läsa den här Edoinspirerade serien där ett gäng kockar möts för en nattlig session av spelet Hyakumonogatari Kaidankai (eller 100 ljus) känns också som en perfekt upptakt inför Freddies sommarvistelse i Japan. Apropå globetrottande. Dessutom får man i den här samlingen ett gäng nya recept av Bourdain samt folkloristisk bakgrund till oknytten som förekommer i serien. Kan knappast bli bättre!
Anders till Anders:
Ed Brubakers långa svit med Captain America satte ribban så högt att jag inte känt någon direkt lust att läsa några nya serier med The Sentinel of Liberty. Men nu när ingen mindre än Ta-Nehisi Coates, vid det här laget rejält varm i kläderna efter att ha skrivit Black Panther i snart två år, i sällskap av Leinil Francis Yu, vars bilder jag avnjutit i exempelvis The Trial of The Punisher, ska ta sig an figuren spetsar jag likväl öronen. Efter att ha läst Coates motivation till varför han tar utmaningen känns det hela än mer intressant. Och trots att han ofta hänfaller åt en närmast frireligiös ikonografi i sina superhjälteporträtt erkänner jag mig svag för Alex Ross pampiga omslag som ni ser här ovan. Givetvis släpps tidningen fjärde juli.
Månadens omslag:
Nick Derington kanaliserar Kirby med detta vidunderliga omslag till Mister Miracle nummer tio (med manus av Tom King och teckningar av Mitch Gerads).
Jul i juli:
Högen har ju satt lite av en ära i att vara sist på bollen med Grant Morrison och Dan Moras eminenta serier om Santa Claus. Med den här inbundna samlingen finns en chans att vända på den traditionen och recensera julhistorier mitt i sommaren!
Månadens varmkorv i sockerkaka:
Frank Castle slöt en pakt med djävulen och gick från att vara The Punisher till Ghost Rider. Efter ett snack med Galactus fick han kosmiska krafter. Bioaktuelle Thanos slog ihjäl honom. Men när har det stoppat Ghost Rider? Jag hade gärna hört hisspitchen på den här serien och sedan skyndsamt bokat psykologhjälp för den redaktör som gav grönt ljus åt vad som mest känns som ett dåligt skämt. Undviker med emfas och hoppas att Garth Ennis skyndar på med nästa manus till The Punisher Max.
/Anders L.
Hög av Serier #302 – Sweet Christmas
 |
|
| God jul och god fortsättning önskar Hög av Serier. Vi pratar Shade the Changing Girl volym 1 (Earth girl made easy) av Cecil Castelucci och Marley Zarcone. Anders har kompletterat med Change the Changing Man av Steve Ditko.
Anton har läst julserierna Klaus: The Winter Witch av Dan Mora och Grant Morrison samt Power Man and Iron Fist Annual: Sweet Christmas av David F Walker och Scott Hepburn. Freddie läser svenska Spindelmannen från 80-talet där Spidde slåss mot och med Red Sonja, skriven i original av Chris Claremont och tecknad av John Byrne. Anders har även läst Punisher Red Christmas av Jimmie Palmiotti, Justin Gray och Mark Texeira samt Punisher: Silent Night av Andy Diggle och Kyle Hotz. Anders avslutar även sitt Jack Kirby-år med Devil Dinosaur. |
|
| Ladda ner: Sweet Christmas Storlek: 60 Mb Speltid: 67 min Medverkande: Anton Bjurvald, Anders Lundgren, Freddie Kaplan |
|
Högens julkalender 2017 lucka 22: Dan före dan före dopparedan
När jag nu fått äran att skriva luckan så här “da’n före da’n före doppareda’n” så är det svårt att inte okrystat tänka på tre Dan som har gjort starka avtryck i serievärlden.
Först ut är Dan Mora som trots sitt namn inte, enligt Högens omfattande efterforskning, har rötter i Dalarna. Denna otroligt stilsäkra serietecknare är mest känd för att illustrerat Grant Morrisons manus till Klaus. Han har främst jobbat för Boom! under de senaste åren. Eftersom att jag periodvis ramlar ner i den amerikanska fribrottningsvärlden är Moras illustration av Boom!-titeln WWE det jag är mest sugen att ta tag i framöver. Hans dynamiska men ändå rena stil passar perfekt för både högtflygande luchadores som steroidpumpade muskelbrottare.
Dan Moras tolkning av Logan. Ge honom mer jobb Marvel!
Min andra Dan heter Slott i efternamn och förutom att vara namne med både min favoritbyggnad från medeltiden och en producent av väldigt god senap så är Slott en av Spindelmannens mesta författare under 2000-talet. Under sex år mellan 2008- och 2012 skrev Slott en tredjedel av The Amazing Spider-Man och har sedan fortsatt med The Superior Spider-Man (ja det är då Doc Ock och Spidde gör en Freaky Friday). Dessutom har ju Slott indirekt ansvar för en av Marvels mest populära hjältinnor i modern tid i och med att han återuppväckte Squirrel Girl när han skrev Great Lakes Avengers första egna miniserie år 2005.
Avslutningsvis vill jag ge kredd till Dan Abnett vars insatser framför allt för brittiska kultmagasinet 2000 AD är värda hyllningar. [Anders L. vill inflika att The Punisher: Year One, med bild av Dale Eaglesham och Scott Koblish, samt Guardians of the Galaxy-sviterna han skrivit med meste parhästen Andy Lanning och en massa olika tecknare också är värda att införskaffa.] Abnett arbetar också ofta med Anthony Williams. På ett personligt plan är jag väldigt nöjd med Abnetts jobb med The Real Ghostbusters i skiftet mellan 80- och 90-tal. Which which is which och This Ghost is Toast är två album värda att kolla upp. // Anton.
Hög av Serier #263 – The Final Klaus
 |
|
| Vi avslutar vår årslånga Klaus-recension och ger ett slutgiltigt betyg till Dan Mora och Grant Morrisons skapelse. Anders har även tittat närmare på Frostbite av Jason Shawn Alexander och Joshua Williamson. Anton gör också en snabbrecension av tre ungdomsserier från the Phoenix Comic. Pirates of Pangaea, Mega Robo Bros och Tamsin and the Deep. Alla tre skrivna och/eller tecknade av Neill Cameron tillsammans med Kate Brown och Daniel Hartwell |
|
| Ladda ner: The Final Klaus Storlek: 54 Mb Speltid: 58 min Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Freddie Kaplan, Erik Parszyk |
|
Högens julkalender lucka #22: Han var Klaus före Santa
Av alla djupdykningar och omtolkningar av en superhjältes ursprung som den gode Grant Morrison företagit sig slår denna mig som en av de konstigare. Och detta i ett författarskap vilket innefattar såväl The Invisibles som Seven Soldiers of Victory, Arkham Asylum och All Star Superman. Sistnämnda titel har åkallats flitigt i förhandssnacket kring Klaus, där Morrison och tecknaren Dan Mora tar sig an den högaktuelle hjälten som också har ett högkvarter vid nordpolen. I det första numret så framställs han som en rättrådig pälsjägare (något av en motsägelse i min bok, men ok) som reagerar starkt på att den tidigare så trivsamma staden Grimsvig under oket av en hjärtlös baron blivit extremt ogästvänlig. Klaus slår tillbaka när en av stadsvakterna lägger hand på ett barn, grips och blir nära nog ihjälslagen innan hans vargvän Lilli kommer till undsättning. Vi introduceras till baronens störda familj och får sedan se hur Klaus under påverkan av ”helande svampar” karvar ihop sin första säck avancerade klappar under loppet av en natt. Min förbluffade kommentar till detta är förstås: varför blir det aldrig den typen av resultat när jag har minnesluckor? Klaus nummer ett är inte det starkaste Morrison skrivit, men ger ändå någon bisarr form av mersmak. Vilka andra delar av legenden ska författaren ge sin säregna stämpel och tolkning av i de nummer som följer? Jag kommer läsa vidare.
Herrarna Anton och Freddie kan höras ge sin syn på tidningen i avsnitt 220 som du hittar längre ned på sidan!
//Anders L.
Hög av Serier 