Seriepodcasten

Inlägg taggade “Kalle och Hobbe

Högens julkalender 2017 lucka 7: Lil Kylo

Nästa del i Star Wars-sagan är nästan över oss, så det är dags att börja peppen! Tidigare i år gjorde Anton en intervju med Stefan Johansson som ligger bakom Stålbjörnen, den fantastiska serien där Bamse och Stålmannen blandas.

Men Stålbjörnen är förstås långt ifrån den enda ”mashup”-serien där ute. Animatören Brian Kesinger ligger bakom en oemotståndlig blandning av Kalle & Hobbe och … Kylo Ren? Japp, Star Wars egen emo-kung kan faktiskt bli lättare att gilla genom att följa Kesingers Insta! (Liksom i Stålbjörnen bjuds man ofta på andra mashups också!) /F

View this post on Instagram

#lilkylo #hansolo #jabbathesnow

A post shared by briankesinger (@briankesinger) on

View this post on Instagram

#starwars #calvinandhobbes #mashup #lilkylo

A post shared by briankesinger (@briankesinger) on

View this post on Instagram

#garfield #starwars #mashup

A post shared by briankesinger (@briankesinger) on

Annonser

Högens julkalender 2016 lucka 18: It’s a family affair

Så här när julen är en knapp vecka bort får jag alltid en stark känsla av familjetillhörighet. Så därför kommer här en lista med mina favoriter bland seriefamiljer.

Muminfamiljen – Överlägsen favorit i den här listan. Jag kan inte välja vem i skaran jag tycker om bäst av de vita runda trollen*. Jag bakar in Mymlan, lilla My och hennes 35 syskon samt Snorken och Snorkfröken och varför inte Too-ticki, Snusmumriken och Sniff i familjen också. Plus att vi inte får glömma Förfadern.

Bröderna Dalton – Joe, William, Jack och Averell. Inkompetenta med enormt storhetsvansinne och aptit på livet (och i Averells fall mat). Daltonmorsan och deras mindre kända (och betydligt farligare) kusiner Bob, Grat, Bill och Emmet får räknas in i skaran. Fängelsehunden Ratata får vara med på ett hörn också, han har ju suttit ihop med minst en Dalton-broder vid så många tillfällen att han måste räknas som familj.

Bruce Wayne med förlängd familj – Brottsbekämparnas alfahanne är visserligen föräldralös, men med Alfred i släp och (beroende på medium) den underbara faster/moster Harriet kommer han aldrig fira jul ensam. För säkerhets skull samlar han på sig mängder surrogatbarn under åren, en av dem är till och med hans genetiska avkomma. Symbolen för att familj är något man väljer minst lika mycket som något man föds in i.

Kalle och Hobbe, mor och far – Ensambarn med två föräldrar är inte alltid dans på rosor, speciellt inte när man ska hitta någon att leka med. Så det är skönt att ta inspiration från den filosoferande busungen Kalle och hans tygtiger Hobbe. I mitt fall var det koalan Kolan som jag filosoferade med och släpade med på mina soloäventyr.

Ogami Ittō och Daigoro – Den ultimata ensamföräldern. Tungt bestyckad barnvagn, benhård vilja, svärdmästeri och en tvååring med en mördares själ. Det är som om Disney själv skrivit sagan.

*Jo det kan jag visst det, Muminpappan såklart.

A picture of characters from the cartoon The Moomins,

Favoritfamiljen med vänner.

//Anton


Sommarläsning #3 2014: Kalle och Hobbe

Sommarläsning #3 2014: Kalle och Hobbe
Anton och Anders pratar om den tio år långa och närmast perfekta stripserien Kalle och Hobbe och recenserar samtidigt Bill Waterson-lösa dokumentären Dear Mr Waterson.
Ladda ner: Sommarläsning #3 2014: Kalle och Hobbe
Storlek: 45 Mb
Speltid:
41 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald

Filosofiska snögubbar – Lucka 8

calvin_hobbes

När den frysta nederbörden lagt sig som en lock över mitt hem drabbas jag alltid av vanföreställningen att det är trevligt att gå ut och leka i kylan. Den främsta anledningen kan härledas till Bill Wattersons mästerverk Kalle och Hobbe. Genom det fantastiska seriemagasinet Serieparaden hittade jag till den filosoferande sexåringen och hans högst levande tygtiger.

Det var rätt många saker som serien lurade i mig, bland annat att det är gott med marsmallows i varm choklad (eeesch!) och att barnvakter är elaka. Men den största bluffen är att det är roligt att leka i snö. Snö är som ni alla vet förfärligt i de flesta former, men Wattersons teckningar fick det att kännas både mysigt och underhållande. Vilket förstås är ren lögn.

Jag kommer inte ihåg exakt vad det var som talade till mig som sjuåring, men 25 år senare är det Kalles entusiasm och morbida humor blandat med Hobbes lakoniska skepsism som får mungiporna att vända sig uppåt. Till hans namnlösa föräldrars, och grannskapets, ständiga förfäran skyr Kalle inte att skapa scener av massmord, groteska monster och andra skräckinjagande scener.

I serien har även Watterson lagt ner en otroligt mängd detalj i snöbollskastningens ädla konst. Kalle beskriver hur man packar en snöboll perfekt (småsten, isbitar och grus i mitten, förädiskt oskuldsfull pudersnö på utsidan) men får rätt ofta smaka på sin egen medicin. Bästa serien är när Kalle stolt utropar sin snöfästnings oövervinnlighet över en hel söndagsstripp och i näst sista rutan inser att Hobbe sitter bakom honom med ett oskyldigt leende och en snöboll i ena näven.

Som tur är har även Bill tecknat en motvikt mot allt detta hemska snöljug. Några av seriens bästa stunder sker framför öppen brasa med tidigare nämnda varma choklad, en trave jordnötsmörskex (klart njutbara), en handfull serier och sin bästa vän. Den scenen återkapar jag så ofta jag kan. Fast med grädde istället för marsmallows.

//Anton