Seriepodcasten

Inlägg taggade “Frank Quitely

Högens julkalender 2018 lucka 21

I dagens lucka tänkte jag skriva lite om de serier jag läst under 2018 som av olika anledningar inte avhandlat i poddform. Utrymme, aktualitet eller bara bristande kvalitet är olika anledningar. Jag har delat upp dem i tre kategorier:

1. Har potential

Ringside får skärpa till sig!

I denna kategori hamnar serier som jag gillat till viss del, men som har en del skönhetsfläckar. Med lite puts kan det bli riktigt bra. Först ut är Konungar: War of Crowns av Sylvain Runberg och Juhzen. Det jag gillar är den sköna mixen av nordisk/germansk mytologi och grisig slafs-fantasy med relativt egen monsterfauna. Tyvärr hänger sig Runberg åt en hel del sensationalism, med inslag av sexuellt våld, som jag hade hoppats kunde få vara en del av en svunnen tid.

Här hamnar också Ringside av Joseph Keatinge, Simon Gough och Nick Barber från 2016 som jag tipsat om i en tidigare Previews-genomgång. Vol 1 ”Kayfabe” hade helt enkelt för lite wrestling och fokuserade istället på någon slags halvljummen noir-deckare.  Jag saknar även en hel del dynamik i tecknarstilen i de få tillfällen det faktiskt är ringaction. Men någonstans i berättelsen fanns det ändå ett litet korn som jag är nyfiken på, så jag kommer nog läsa även följande volymer.

2. Just keeps rolling along

Här har vi alla serier som jag bara fortsätter att läsa där det inte riktigt känns värt att prata om den för att det inte riktigt händer några omvälvande saker, men som fortfarande levererar kvalitet volym efter volym. Flera av dessa serier har jag säkert nämnt, men inte gått på djupet på nämnvärt. Där hamnar Saga av Brian K Vaughan och Fiona Staples som går stadigt i volym nio.

Även BKVs Paper Girls som han gör tillsammans med Cliff Chiang, en serie som jag var på väg att ge upp i och med volym 3, men som rätade upp kursen och nu precis har kommit i en femte volym.

Från Image hämtar jag även Chris Dingess och Matthew Roberts Manifest Destiny som fortsätter att skrämma mig. I år har jag läst volym 5 och 6.

Jag har även äntligen läst andra halvan av Mark Millars och Frank Quitelys mycket försenade Jupiters Legacy som villerligen släpptes för ett och ett halvt år sedan, men som jag av någon anledning inte köpte förrän jag hittade den av en slump i en hylla i San Francisco.

3. Direkt in i hjärtat

Jobbigt när det blir stökigt i köket!

Avslutningsvis vill jag tipsa om några serier som visserligen inte släpptes i år, men som vandrade rakt in i mitt hjärta vid första läsning. Det är Lady Killers av Joelle Jones och Jamie S. Rich samt färglagd av HaS-favoriten Laura Allred. En relativt enkel spionthriller där hemmafru på 50-talet knäcker extra som iskall lönnmördare. Ska försöka jaga reda på volym två i mellandagarna.

Sen är jag fullt medveten om att jag är absolut sist på bollen på Southern Bastards av Jasonarna Aaron och Latour, men om volym 2-4 är lika stark som volym ett är jag mycket glad att jag snubblade över serien via Humble Bundle i år.

//Anton

Annonser

Hög av Serier #202 – Temporal Spacial Cloudication

Temporal Spacial Cloudication
DCs senaste superevent ligger i fokus när Anders och Freddie samrecenserar Scott Lobdell och Jeff Kings Convergence #1-8. Anders pratar lite mer om Multiversity Pax Americana av Grant Morrisson och Frank Quietly eftersom att han läst Directors Cut av denna. Anton har grävt i arkivet och hittat Uncanny X-men #190 och 191 av Chris Claremont och John Romita Jr. Freddie tittar närmare på Batgirl Convergence #1-2 av Alisa Kwitney, Mark Pennington och Rick Leonardi. Dessutom blir det Previewstips för Juli!
Ladda ner: Temporal Spacial Cloudication
Storlek: 70 Mb
Speltid:
60 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald, Freddie Kaplan

Hög av Serier #199 – Perverterad proto-furry

Festivalrapport 2015
Denna vecka blir det filmserier med Prometheus Fire and Stone av Paul Tobin och Juan Ferreyra och The Island of Dr Moreau från 1977. Vi pratar också Space Riders #1 av Fabian Rangel och Alexis Ziritt, Jupiters Legacy volym 1 av Mark Millar och Frank Quietly. Avslutningsvis pratar vi Daniel Thollins karolinerskräckis En ohelig allians.
Ladda ner: Perverterad proto-furry
Storlek: 53 Mb
Speltid:
45 min
Medverkande: Anders Lundgren, Anton Bjurvald

Frank Quitelys nya frisyr – Lucka 12

Den gamle frank

Jag är rätt ny i seriebranschen. Även om jag läst serier hela livet så är det egentligen inte förrän jag började med Hög av Serier och träffade herrar Kaplan och Lundgren som jag blev djupt insyltad. Alltså har jag inte dunderkoll på alla konstnärer, speciellt inte deras utseenden.

Så när jag och Freddie reste på vårt andra Kapow i våras hade jag pluggat lite serieskapare för att slippa rycka min medresenär i armen varje gång jag gick förbi ett bord. Några av dem är lättare än andra. Jonathan Ross har jag ju sett på teve, likaså skådespelaren Peter Serafinowicz som var där med sin debutserie. Den hobliknade Mark Millar är ju mässans omslagspojke och dessutom rätt svår att ta miste på. Warren Ellis hade jag sett en hel dokumentär om och han sticker dessutom ut i alla folkmassor, även på ett seriekonvent. Den stora majoriteten av utställare och kreatörer var dock till utseendet för mig helt okända.

Men en tecknare var jag helt säker på att jag skulle känna igen. Vi hade nämligen växlat några ord året innan när han signerade min kopia av New X-men vol 1. Frank Quitely, serietecknaren från Glasgow med axellångt svart hår, rätt stora ögon och en tunn kroppsbyggnad ofta klädd svart kavaj, borde vara lätt att känna igen. Tyckte jag.

Eftersom att de allra största tecknarna har långa köer fram till sina signeringsbord är det inte ovanligt att köerna ibland slingrar sig runt i mässhallen på ett sätt att det inte var helt rätt att leta sig fram till rätt plats. Efter att ha frågat runt lite blev jag hänvisad till Quitelys kö. Problemet var bara att jag inte såg honom på andra sidan rummet, där sex olika serieskapare satt vid var sitt bord böjda över serier eller småpratandes med de som kommit dit för en autograf.

”Han kanske kommer om en stund”, rationaliserade jag för mig själv. ”Detta är kanske bara en förkö, i väntan på den riktiga kön!” Jag hamnade i konversation med en trevlig prick som berättade om sina tankar kring Quietlys verk och tiden rullade på rätt bra.

Det var inte förrän jag rundade det sista hörnet, och därmed var bland de närmast signeringsbordet, som jag insåg varför jag inte upptäckt Frank. Han hade nämligen snaggat de svarta lockarna, skaffat sig läsglasögon och en tjock myströja. Otroligt taskigt gjort, när jag nu trodde att jag äntligen trodde mig kunna vara lite beläst och kunnig ryckte Quitelys nya ”medelålders” stil bort mattan under mina fötter.

Han såg så pass annorlunda ut att min hjärna inte riktigt accepterade att jag kommit rätt förrän han log ett brett leende och på ännu bredare skotska hälsade på mig och frågade mig vad som skulle stå på omslaget. Jag fick en kråka på min nyköpta utgåva av Bad Moon Rising och gick därifrån fortfarande lätt förvirrad men glad i hågen.

Serien var bättre än väntat och mässan minst lika bra som första året, men jag grämer mig fortfarande lite över att jag misslyckades med att identifiera en av få serieskapare jag trodde att jag hade koll på. Nu fattas bara att Grant Morrison skaffar peruk, att Alan Moore trimmar skägget, att Warre Ellis lägger ner cowboyhatten eller att Stan Lee rakar av sig mustaschen!