Seriepodcasten

Senaste

Högens julkalender 2018 lucka 22

Alla läser väl Stålbjörnen vid det här laget? Den underbara blandningen mellan Bamse och Stålmannen av Stefan Johansson som finns gratis på Instagram? Bra! Stålbjörnen har haft ett episkt år med bl a Lagens Vänner: Identitetskris, och Domedagen.

Men där de längre serierna är Stålbjörnens köttbullar och potatis, är de små gästspelen eller enrutingarna av vilda blandningar mellan populärkultur-karaktärer kryddan och såsen som får mig att komma tillbaka gång på gång. Ett smakprov från året är Mr B, The Tumminator, Stayetten och – min personliga favorit – RobÅberg.

Jag älskar filmen Robocop så som en tidig julklapp till mig själv kontaktade jag Stefan och bad om att få köpa origianlskissen till RobÅberg. Stefan är en riktig klippa så han tuschade faktiskt skissen åt mig också. Tack igen Stefan och god jul!

//Freddie

RobÅberg av Stefan Johansson

Annonser

Högens julkalender 2018 lucka 21

I dagens lucka tänkte jag skriva lite om de serier jag läst under 2018 som av olika anledningar inte avhandlat i poddform. Utrymme, aktualitet eller bara bristande kvalitet är olika anledningar. Jag har delat upp dem i tre kategorier:

1. Har potential

Ringside får skärpa till sig!

I denna kategori hamnar serier som jag gillat till viss del, men som har en del skönhetsfläckar. Med lite puts kan det bli riktigt bra. Först ut är Konungar: War of Crowns av Sylvain Runberg och Juhzen. Det jag gillar är den sköna mixen av nordisk/germansk mytologi och grisig slafs-fantasy med relativt egen monsterfauna. Tyvärr hänger sig Runberg åt en hel del sensationalism, med inslag av sexuellt våld, som jag hade hoppats kunde få vara en del av en svunnen tid.

Här hamnar också Ringside av Joseph Keatinge, Simon Gough och Nick Barber från 2016 som jag tipsat om i en tidigare Previews-genomgång. Vol 1 ”Kayfabe” hade helt enkelt för lite wrestling och fokuserade istället på någon slags halvljummen noir-deckare.  Jag saknar även en hel del dynamik i tecknarstilen i de få tillfällen det faktiskt är ringaction. Men någonstans i berättelsen fanns det ändå ett litet korn som jag är nyfiken på, så jag kommer nog läsa även följande volymer.

2. Just keeps rolling along

Här har vi alla serier som jag bara fortsätter att läsa där det inte riktigt känns värt att prata om den för att det inte riktigt händer några omvälvande saker, men som fortfarande levererar kvalitet volym efter volym. Flera av dessa serier har jag säkert nämnt, men inte gått på djupet på nämnvärt. Där hamnar Saga av Brian K Vaughan och Fiona Staples som går stadigt i volym nio.

Även BKVs Paper Girls som han gör tillsammans med Cliff Chiang, en serie som jag var på väg att ge upp i och med volym 3, men som rätade upp kursen och nu precis har kommit i en femte volym.

Från Image hämtar jag även Chris Dingess och Matthew Roberts Manifest Destiny som fortsätter att skrämma mig. I år har jag läst volym 5 och 6.

Jag har även äntligen läst andra halvan av Mark Millars och Frank Quitelys mycket försenade Jupiters Legacy som villerligen släpptes för ett och ett halvt år sedan, men som jag av någon anledning inte köpte förrän jag hittade den av en slump i en hylla i San Francisco.

3. Direkt in i hjärtat

Jobbigt när det blir stökigt i köket!

Avslutningsvis vill jag tipsa om några serier som visserligen inte släpptes i år, men som vandrade rakt in i mitt hjärta vid första läsning. Det är Lady Killers av Joelle Jones och Jamie S. Rich samt färglagd av HaS-favoriten Laura Allred. En relativt enkel spionthriller där hemmafru på 50-talet knäcker extra som iskall lönnmördare. Ska försöka jaga reda på volym två i mellandagarna.

Sen är jag fullt medveten om att jag är absolut sist på bollen på Southern Bastards av Jasonarna Aaron och Latour, men om volym 2-4 är lika stark som volym ett är jag mycket glad att jag snubblade över serien via Humble Bundle i år.

//Anton

Högens julkalender lucka 20


Den åttonde februari var det 50 år sedan Planet of the Apes, tidernas bästa franchise, hade premiär. Vi är många som firat detta på olika sätt runtom i världen. Av störst relevans för Högengänget är givetvis Boom! Studios utgivning. Förlaget har haft licensen sedan 2011 och under perioden gett ut så mycket material att de numer gått om tidigare förvaltare som Marvel, Malibu och Dark Horse. Kvantitet är som bekant inte lika med kvalitet men lyckligtvis håller serierna genomgående hög klass. För den som ännu inte läst något rekommenderas Planet of the Apes Omnibus där den magnifika öppningskrevaden om 16 nummer (plus specialare) av Daryl Gregory, Carlos Magno och Diego Barreto finns samlad. Släpps först på annandagen men ni kan läsa en recension här!

Pota Omnibus

Lyckligtvis har man inte enbart nöjt sig med återutgivningar. Det har även kommit mängder av nya serier varav vilka Planet of the Apes Visionairies verkar mest lovande. Med utgångspunkt i Rod Serlings första manusutkast, som i stora stycken låg betydligt närmare Pierre Boulles roman än vad som till sist manifesterades på vita duken, har Dana Gould (manus) och Chad Lewis (bild) skapat en variant av historien som inte setts på länge. Såvida man inte räknar med slutet på Tim Burtons i övrigt inte så lyckade försök till reboot. Där fick vi en glimt av ett apsamhälle mer likt vårt och av allt att döma är det just ett sådant som Gould och Lewis utforskar i sin version.

POTA Visionaries

Omslag av Paolo Rivera.

Boom! Studios har under hösten även släppt antologierna Planet of the Apes: The Simian Age samt Planet of the Apes: The Time of Man där nya sidor av såväl original- som den nya filmsviten utforskas. Har ännu inte läst. Det var som nämnts i tidigare luckor ett sådant år. För att råda bot på denna lapsus i min apbildning tar jag ett extra långt jullov och hoppas på primatfokus bland klapparna. Om det uteblir har jag i vanlig ordning gott om olästa saker i hyllan. Som den kritiska genomgången av samtliga Planet of the Apes-serier fram till cirka 2015 man hittar innanför pärmarna på boken nedan. Återigen är det dags att Go Ape!

Pota sacred scrolls

//Anders L.

Högens julkalender 2018 lucka 19

Twitter kan ofta kännas som ett torgmöte för mänskligehtens avskräde, men ibland så blixtrar något kul till. Som t ex när serietecknaren och illustratören Kevin Wada för några dagar sen utlyste en tecknarutmaning med #HotYoungLogan och #HotYoungBruce efter en disksussion med Kris Anka:

Många kände sig manade att teckna! Nedan postar jag några av mina favoriter, och skeppet har inte seglat än – DU hinner också vara med och teckna i jul! 🙂

//Freddie

 

Högens julkalender lucka 18

Immortal Hulk

Omslag av Alex Ross.

2018 blev av olika anledningar inte året då jag hoppade på särskilt många nya serier. I gengäld var de jag gav en chans ofta riktigt bra. Av nummerettorna gjorde mig ingen lika glatt överraskad som The Immortal Hulk av Al Ewing och Joe Bennet. Det extremt effektivt berättade debutnumret som släpptes i juni återförde serien till dess skräckrötter. Hulk spelar återigen Mr. Hyde åt Bruce Banners Dr. Jekyll. Ansiktet vi döljer för andra men som stirrar tillbaka på oss när vi tittar i spegeln. Hulk framställs som en nyktert resonerande och skoningslös hämnare varken hans värdkropp eller missdådare kan komma undan.

Immortal Hulk interior

Det är en imponerande omstart som får mig att tänka på framförallt superhjälteseriernas närhet till operans uttryck. Oavsett hur många gånger vi sett en ibland ganska basal, rentav banal, historia framföras kan en särskilt begåvad uttolkare lyfta den till oanade höjder och skänka styrka åt även det mest slitna libretto. I ett gripande efterord ger Ewing också kvitto på vad som kan hända när ett samhälle väljer att satsa pengar på kultur och bildning istället för att se den som onödiga budgetposter. En av de bidragande orsakerna till att han blev serieskapare var en pocketutgåva av de sex första numren av The Incredible Hulk som var tillgängligt i Ewings skolbibliotek.

//Anders L.

Hög av Serier #328 – ‘Tis the season

#328 - 'Tis the season
Vi pratar om Steve Ditkos klart underliga men väldigt intressanta Speedball. Anton och Anders samrecenserar högtids-antologin A Very DC Rebirth Holiday Sequel av en hel massa serieskapare. Anders har läst Captain America #1-5 av Ta-Nehisi Coates och Leinil Yu. Freddie har spisat finskt med Finnish Nightmares av Karolina Korhonen och blev besviken av Grim Wilkins Mirenda. Anton avslutar sportåret 2018 med David Squires Goalless Draws: Illuminating the Genius of Modern Football.
Ladda ner: #328 – ‘Tis the season
Storlek: 50 Mb
Speltid:
57 min
Medverkande: Anton Bjurvald, Freddie Kaplan, Anders Lundgren

Högens julkalender 2018 lucka 17

17 saker jag upptäckte när jag pressade 17 Marvel-filmer på 17 veckor

  1. Marvel-filmerna håller i snitt förvånansvärt hög klass.
  2. Winter Soldier, Hope Van Dyne och Whiplash behöver tänka om sina frisyrer.
  3. Keps och hoodie och eventuellt solglasögon är en rätt dålig förklädnad, speciellt som alla har det hela tiden.
  4. Hawkeye är grovt underutnyttjad som karaktär.
  5. Black Panther borde gjorts som första film i andra vågen.
  6. Amerikanska dialekter är förvånansvärt svårt för i övrigt skickliga brittiska skådespelare.
  7. Thor med kort hår > Thor med långt hår.
  8. Hulken är grovt underutnyttjad som taktiskt vapen.
  9. Det är knäppt att inte Black Widow har en egen rulle än.
  10. Iron Man 2 är inte så dålig som man minns.
  11. Iron Man 3 är inte så bra som man minns.
  12. Kurt, Bob och Jeff > Chris, Chris och Chris.
  13. Den väldigt höga kvaliten i Spiderman: Homecoming är filmhistoriskt osannolik med tanke på att det är den sjätte/sjunde filmen med samma karaktär på mindre än 15 år.
  14. Alla filmer blir bättre av Anthony Mackie.
  15. MCU har förvånansvärt mjäkiga och tråkiga skurkar med några få lysande undantag.
  16. The Warriors Three förtjänade bättre.
  17. Jag ser gärna 17 filmer till, men inte i rad.

//Anton